Andrii

Före kriget levde Andrii ett stadigt civilt liv och arbetade på ett lager i Zaporizjzjia. Han hade aldrig gjort militärtjänst, men när Rysslands fullskaliga invasion kom — lämnade han det vanliga livet bakom sig och gick till fronten som frivillig.

2024 sårades han. Skadan tog mer än kroppen — med hans egna ord stängdes något inom honom. Han kom hem tillbakadragen och bar på en tyngd som ord inte riktigt nådde.

I Hug for Heroes fann han något han inte hade väntat sig: likvärdighet.

Varje man där hade gått genom samma eld, och i det brödraskapet började tystnaden han burit på släppa.

Efter programmet gick Andrii med i ”Sich”, Zaporizjzjias fotbollslag för amputerade, och klev ut på planen igen. Resan till Sverige gav honom trygghet på protesen, och nu förbereder han nästa — till Frankrike.

I fjol tilldelades Andrii medaljen ”För militärtjänst till Ukraina” av Ukrainas president.