Oleksandr

Före kriget var Oleksandr Teresjtjenko filmfotograf, make och far och levde ett vanligt liv. När Ryssland först angrep Ukraina 2014 anmälde han sig som frivillig.

Under försvaret av Donetsks flygplats landade en fientlig granat bland hans förband. Han grep den och täckte den med sin kropp — och släppte den inte i tid. Han förlorade båda händerna och delvis synen, men räddade fyra liv. Sedan följde en lång omlärning: hur man lever självständigt, hur man gör vardagliga saker på helt nya sätt.

I stället för att dra sig undan ägnade Oleksandr sig åt andra. Han grundade en organisation som stöttar veteraner som anpassar sig till livet efter synförlust och amputation. Som samhällsaktivist och senare biträdande minister för veteranfrågor i Ukraina drev han veteranernas rättigheter på högsta nivå.

Hans budskap till andra som lever med amputation är enkelt: ”Jag klarade det — och du kan också!” Oleksandrs historia påminner om att en människa kan förbli en källa till styrka för andra även efter den djupaste brytningen.